I dag firar vi Europadagen. Är det inte ironiskt att de ursprungliga medlemsstaterna för mer än 70 år sedan kom överens om en gemensam förvaltning av kol och stål, och numera vill Europeiska unionen sluta konsumera just dessa resurser eller åtminstone försöka hitta mer hållbara sätt att använda dem?
Naturresurserna är ändliga. Och även om vi övergår alltmer till alternativa naturresurser, t.ex. litium, är även dessa ändliga. ”Surviving the Aftermath” kanske inte bara är namnet på ett äventyrligt spel som utspelar sig i framtiden. Att föreställa sig en civilisation på Mars låter inte längre så utopiskt och kan dessutom tjäna som inspiration.
För när det gäller att rädda vår planet vet våra världsledare att uppgörelser bakom kulisserna eller politiskt spel inte kommer att fungera. Även vanliga medborgare måste leva “hållbart och grönt”. Färre Lamborghinis och fler zucchinis. Kort sagt: Om sk***n brakar loss, sitter vi alla i samma sjunkande båt.
Hotet mot vår existens driver äntligen världsmakter som EU och Kina åt samma håll. Aldrig förr har de varit så samordnade i termer av grön investeringspolitik. Aldrig förr har det funnits sådana effektiva mekanismer för att avkräva näringslivet årlig avrapportering om hållbara delar av portföljer och verksamheter.
Den gröna revolutionen kommer förhoppningsvis också att motivera många av oss att med tillfredsställelse engagera oss fullt ut i jobb som är meningsfulla. En sådan åtta timmars arbetsdag kommer att vara bäst investerad! Vi bidrar inte bara till våra pensioner, utan ser också till att det fortfarande finns en planet att kvar att avnjuta våra pensioner på.
Kampen för MODER JORD kommer att bli långvarig. Kom ihåg att när livet anvisar dig en soffa att sitta på, gör som den starka europeiska kvinnan och brobyggaren vid Bosporen: säg ÄHM, sov på saken, kalibrera om och nå ut till dina allierade i denna kampernas kamp.
“Bakom kulisserna” finns inte längre. Det krävs av oss allihopa att kliva fram på scen. Vi står alla i rampljuset och vi har alla en ledande roll i detta. Den sista ridån har ännu inte hissats.
Detta är inte ett upprop på sociala medier som vi delar och gillar. Verkligheten har kommit ikapp oss, det är en kapplöpning mot klockan. Hur många klick och hjärtan kommer den att få? Vi är alla taggade, det finns ingen utväg.
Hissa ridån, det är showtime! Världen är vår scen!
Någon gång vill jag kunna klättra upp på en bergsknalle igen med mina barn, sträcka ut våra armar och med tillförsikt se in i framtiden samtidigt som vi värnar om vår MODER JORD.
Bästa hälsningar, Julita
© Julita Ratzenberger de la Paz 2022-05-09